Idag är jag stolt. Jag känner för att skratta åt de flesta, vilket inte är särskilt snällt.(Idag är jag inte snäll) Men jag är faktiskt bara 20 år och hela mitt liv är ordnat nu faktiskt. Faktiskt, sådeså. Jag har det värsta bakom mig. Jo, det mesta skulle kunna hända och jag skulle ändå ha det värsta bakom mig. Jag är lite stolt över mig själv(faktiskt!), och jag är väldigt stolt över min kille. Jag är stolt över mig själv för att jag har världens bästa kille. Det måste ju betyda att jag är världens bästa tjej, va? (nu tippar det över åt högmod)
Idag ska jag gå runt och vara högmodig, himlen är nämligen nästan blå så jag lär inte bli träffad av blixten. Jag är snygg dårå, och jag är världens bästa flickvän, och jag är begåvad och smart och har bra musiksmak. Jag är inte borderline. Utan vad jag kommer ihåg från det där testet så var jag depressiv med en touch av narcissism. Jag är för mogen för att vara borderline.
..Nä..jag är lite besviken på det där faktiskt.. jag skulle vilja göra det där testet igen, jag är besviken på att jag inte är mer fucked up.
Jaja, min borderline-kille kan komplettera mig. Man kan ju inte ha allt. Bara nästan.
Nu ska jag gå till skolan och vara awesome.
Just ja, jag glömde att säga att jag har världens bästa katt också. Det måste ju betyda att jag är världens bästa kattmamma! Samt väldens bästa snigelmamma. Har jag sagt att jag har en tusenfoting också? Jag är så jävla originell!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar