Ibland kommer jag på saker att blogga om eller så ser jag något som jag tänker att jag vill kommentera och så tänker jag "det där ska jag skriva om på bloggen" och sedan går det en minut och så tänker jag "njäää orka, jag gör det sen" och när det är sen så tänker jag bara "...orka". Sakerna jag skulle skriva om verkar helt plötsligt inte så intressanta längre. Men jag ska försöka bättra mig och skriva ner sakerna precis när de är intressanta, så kanske det kommer kännas mer meningsfullt.
Nu har jag liksom inte skrivit något på jättelänge, jag håller nästan på att sjunka lika lågt som min kille på den fronten. Inte bra (pik). Eller ja, SÅ slö på att blogga är jag inte. Och det är inte så att han är dålig på att blogga, inte alls, han har allt man behöver enligt mig. Det är just det som är störande nämligen, jag tycker om hans blogg och hans sätt att skriva. Men sen han träffade mig så har det liksom ebbat ut, som om det liksom krävs att han ska ha singel-ångest för att få inspiration. Han tror ju själv på att det aldrig tar slut på saker att prata om, man har aldrig sagt allt. Så därför tänker jag att det visst borde gå att fortsätta blogga, men det kanske är så att allt det där får utlopp på annat håll och han säger själv att han inte har tid. Han har inte tid för bloggen för nu har han mig. Eller haha, han blir bekräftad av mig nu så han behöver inte söka bekräftelse på internet. Jag känner lite som att det är jag har snott honom från det offentliga och gjort honom privat, men han har så fina tankar så jag vill dela med mig.
Aja.. han är cp. Men jag älskar honom ändå.(Du är cp, hör du det, vavavva? CPCPCP! Blogga! Annars kanske jag kallar dig enbart för "farbror" i en hel dag. HA! Å så kul. Det ska bli kul va? vavava?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar