...

Jag lämnade kvar saker förut
men nu kastar jag bort dem
jag bodde överallt
och jag kom aldrig hem
nu bor jag 40 mil från hemma

Luften är klar här
jag drömmer att dina lungor är svarta
och du griper mig om halsen
och jag vill hålla din hand
men inget av det når mig
jag nöjer mig med allt
men får ingenting
för jag har målat ända fram till tröskeln
och dörren är låst
och nyckeln är vid fönstret

Aldrig är så länge,
alltid är inte här,
själv är inte ensam
men jag känner mig så tom
och ändå så full med skräp
jag kan inte fylla på
jag kan inte ta bort
Och det fanns ingen gest
som kunde visa mer kärlek
än en örfil från dig