Ekvation Sundsvall = Snö; ja - Trottoarer; nej/ Trottoarer; ja - Snö; nej

Jag vaknade upp idag och såg att det var vintersnö utanför fönstret. Ganska mysigt. Och ljust. Det är fint. Jag tog på mig långkalsonger och kom på att oj! Hur ska det nu gå att cykla? Jag ser att det snöar ganska mycket och sedan tänker jag inte mer på det. Jag tar på mig en långärmad tröja, en tjocktröja ovanpå det, och sedan jackan. Och min halsduk och min mössa och mina vantar, när jag går ut genom porten så ser jag att det ligger två decimeter snö på min cykelsadel och hela cykeln står i en stor driva med snö. Det syns i princip inte att den är blå. Nu är den vit. Jag lägger en tanke, EN tanke, åt "kanske inte"-hållet och sedan pulsar jag fram till cykeln, låser upp den och rycker ur den ur snödrivan. Det finns inga trottoarer, de är fulla med snö (ja, välkommen till vintersundsvall, FAN, jag hade glömt det) så jag cyklar i ett hjulspår istället, jag skrattar faktiskt högt åt mig själv när jag långsamt långsamt glider och slirar ner för backen påväg mot skolan. Jag MÅSTE ju kunna cykla!! Jag går INTE med på att jag måste GÅ till skolan. När jag kommit halvvägs inser jag att jag måste leda cykeln och ett långt tåg av studenter påväg mot mittuniversitetet skrattar och fnissar åt mig. De trampar på där på snöstigen som har bildats där det borde vara en trottoar(sundsvall förfaaaan..). Någon vrålar "Hoppa upp på hojjen då! Seså!" och jag kan inte hålla mig för skratt. Nej, okej? Jag är ju uppenbarligen cp, ja. Du ska få se mig cykla lite senare när det blir nedförsbacke igen, "jag gör allt för min publik, tamefan". Jag vet att de tycker att jag är skitsnygg och de vill ligga med mig hela bunten och de får vråla hur mycket de vill för de har ändå bara bakfylleångest och smutsiga lakan på söndagsmorronar. Och när det är den sista backen kvar så hoppar jag upp på cykeln för att inte göra någon besviken (då kanske jag får klagobrev och böter)och glider (inte rullar) iväg och jag kan känna hur hela mittuniversitetet riktar sin laserkanon mot min rosa mössa. Det gör inget, för min rosa mössa har en rosa boll som reflekterar 80% av all laserstrålning och jag ramlar inte en enda gång. Och inge ligge fick dom.

Det är inte lika kul när jag ska gå hem. Då har jag kommit över rebellkänslan. Det är nu man måste ta konsekvenserna av att vara udda. Det är nämligen uppförsbacke. Och jag har snö i skorna. Och det finns fortfarande inga trottoarer.