Och så har man glömt laddaren till sin mobil hos sin pojkvän och mobilen har laddat ur. Jag är ensam i norrlands skogar utan någon som helst kontakt med civilisationen. Jag var tvungen att möta problem som jag inte ens hade funderat över förut. Hur ska jag vakna i tid på morgonen om jag inte kan ställa någon klocka? Man ställer förstås klockan på mobilen dårå, VEM har en sånndär...ja vad hettere...klocka? En klocka på riktigt liksom! Det hade man på 70-talet. Då var inte jag född. Man kanske hade det på 80 talet också. Då var jag inte heller född. Jag har en mobil alltså, och där har jag ALLT. Och nu är den DÖD. Ska jag sörja det också? Eller göra något åt det? Sörja eller göra något åt? Sörja, göra, sörja, göra.. Sörja OCH göra något åt? Eller bita ihop?
Jag har inte råd att köpa en ny laddare. Eller jag vill inte lägga pengarna på det. Eller ja, jag är snål. Jag klagar hellre alltså. Nu ska jag gå och köpa knark istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar