Kommer du ihåg när vi reste till min mormor på västkusten? Jag var där nu i veckan och förgätmigejerna har precis slagit ut där. Du vet sådana där små blå blommor som jag plockade åt dig den där morgonen efter det där bråket vi hade haft när du hade kört över den där katten.
Det VAR förresten Pettersons katt. Jag sa ju att det var det. Mormor berättade det nu när jag var hos henne. Eva Petterson hade hittat ”Tusse” som den självklart hette i dikeskanten där vi lät honom ligga, där nedanför deras gård, och tydligen fått ett smärre sammanbrott..
Mormor beklagade sig länge över hur okänsliga människor kunde vara som körde över en sådan fin katt och sedan bara lät den ligga. Han hade ju till och med ett halsband med telefonnummer på. Och han VAR en sån där raskatt. Jag sa ju det. Han hade tydligen kostat en förmögenhet. Vissa människor har sannerligen ingen hyfs, tyckte mormor.
Jag höll med henne såklart, men det vet du ju redan. Jag sa dock inte att det var du som var gärningsmannen.
Jo, blommorna var det ju. De har som sagt slagit ut där, och då tänkte jag på dig. Och jag skriver inte för att jag tänkte på grälet vi hade utan för att jag tänkte på anledningen till att vi satt där i bilen överhuvudtaget. Det var en sådan romantisk picknick och jag uppskattade verkligen att du hade köpt det där dyra vinet. Jag hade tänkt rekommendera det till en av mina kompisar (Elvira, om du kommer ihåg henne, hon med det hysteriska skrattet, hon ska gifta sig om en månad och ville ha förslag på bra vin) men jag fann att jag hade glömt vad det hette, jag kommer ihåg att det hade en fyr och ett par klippor på etiketten. Var det franskt eller spanskt?
Men det var kexen med rysk kaviar och keso som var bäst. Att du faktiskt åt dem och höll god min, även fast jag vet att du hatar keso (Ja, jag vet det, din mamma berättade faktiskt det på den där julfesten, men jag lovade att inte säga något till dig för hon vet hur du har försökt att dölja det för mig), att du inte alls förstår hur jag kan vara så förtjust i den något udda kombinationen av livsmedel och varför jag måste ha precis rätt kex. Du tycker ju att kexen smakar likadant. Och jag har gett upp att försöka förklara att det är JÄTTEskillnad. Faktiskt.
Jag skulle aldrig ha påpekat det där med kexen! Det viktiga var ju att du hade tänkt på mig. Du hade ju ansträngt dig och köpt rätt märke, sedan att det var vitlökssmak istället för gräslök var ju inte väsentligt, det såg jag ju sedan i efterhand. Men då i stundens hetta så gjorde det mig bara irriterad. Att man kan haka upp sig på sådana triviala ting så att man inte ser det som verkligen betyder något..
Sedan förstod jag ju hur frustrerande det måste ha varit för dig att jag bara gav sken av att vara missnöjd hela tiden när du hade ansträngt dig så. Det var därför jag gav dig blommorna morgonen efter. Men det här har vi ju redan pratat om allt för många gånger.
Jag skriver som sagt till dig för att jag kom att tänka på dig nu när jag var borta hos mormor. Vi hade det ändå så trevligt där.
Hon frågade efter dig också. ”Vart har du din stilige unge vän..? Han den där bibliotekarien…eller var han författare..?”
Hon ville att jag skulle säga till dig att Bosse har fixat en ny motor till båten, en sån där som du rekommenderade. Men hon kan inte dra igång den själv och den är tydligen ”för modärn” för att Bosse ska förstå sig på den så hon vill att du kommer ner och installerar den åt henne.
Du behöver självklart inte känna dig tvungen att åka ner och hälsa på henne bara därför. Hon måste lära sig att sköta sina egna problem och framför allt sluta med att försöka ragga på ”unga pojkar”. Och för att inte tala om att hon måste sluta klämma sig i de där leopard-tightsen (Ja, hon har dem fortfarande). Hon vägrar att inse att hennes lår inte längre har samma struktur som det förhoppningsvis i alla fall hade för 60 år sedan.
Men om du skulle känna för att åka ner så skulle vi kunna göra det tillsammans igen någon gång.. för gamla minnens skull. Mormor skulle bli så glad och jag har som sagt inte berättat om katten så Pettersons tycker fortfarande om dig.(De har förövrigt skaffat en ny raskatt som om möjligt är ännu fulare och de har döpt den till ”Lusse”…) De har också frågat efter dig, jag tror minsann Eva blev förtjust i dig med. (Vad är det med dig och tanter?)
Vi har så mycket att prata om och ta igen.
Hoppas jag hör från dig snart, det var så länge sedan jag hörde din röst..
PS. Jag prövade faktiskt att sätta det där gamla gäddhuvudet i Bosses båthus på kroken när jag fiskade krabbor, och det funkade visst! Jag fick en liten krabba, men den var väldigt trög av någon anledning och hade bara en klo. Sedan slog jag ditt rekord! 27 stycken fick jag! Fast då hade jag bytt till ett färskt fiskhuvud istället. Men det räknas ändå.
PPS. Jag skickar med en förgätmigej, den är plockad på samma ställe som buketten jag gav dig då för länge sedan. Hoppas den inte blir alldeles för tilltufsad, men du får ta det som en symbol och jag tror du fattar vinken ändå.
”Förgät mig ej.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar