Måtta? Nä. Vaddå? Det ordet finns inte. Det är en myt. Och när jag håller för ögonen så finns inte omvärlden heller. Då är den alldeles svart. Bevisa motsatsen för mig. Nähä? Nä. Jag sa ju det.
Så "måtta", nä. Det gör jag inte ens innan jag slår någon. Det är därför jag alltid brukar missa, eller, jag missar när jag drömmer iallafall. Ibland drömmer jag att jag ska slå någon som förtjänar det, det brukar handla om att ge en örfil till någon oförskämd typ, bara för att markera att jag blev kränkt liksom. Jag tar inte vad som helst. Jag står upp för mig själv, damn right i do. Men det blir alltid fel. Jag missar och det blir aldrig en sånndär bra smäll som det blir i filmer, och då brukar personen i fråga skratta och så råkar jag kanske hugga lite lägre med en kniv istället(hoppsan,vart kom den ifrån?) och så kanske jag snubblar och måste ta ett steg framåt, och oj, en slipmaskin, undra vad man kan ha den till osv.. Kanske för att jag inte kan det där med måtta.
Och sen tycker jag väldigt mycket om saker som man kan äta också. har jag sagt det? Det finns mycket som man kan äta. Bullar, blodpudding, leverpastej och godis och sånt. Jag kan tala om vad man inte kan äta. Det är väldigt väldigt få saker faktiskt. Men den som är svårast av allt är just "måtta". ja. Så äre. Allt eller inget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar