Här om dagen så fick killen min se på ytterligare en sida av min obefintliga impulskontroll. Vi var på djuraffären och skulle köpa små leksaksmöss till katten. Det var djuraffären i kista och den var oerhört liten och det lilla som fanns var på väg att ta slut eller bara gammalt och äcklig. Och då har jag inte ens börjat berätta om djuren. Nu är det ju så att djuraffärer i allmänhet håller oerhört låg standard, men den här tog priset. Jag vågade inte ens titta närmre på det lilla "pälsdjursrummet" bakom glas där de hade klämt in allt på minsta yta som möjligt. Jag gick bara förbi, men man var tvungen att stå bredvid akvarierna när man stod i kö till kassan. Och precis som man kan vänta sig så var det små ledsna fiskar i små små små akvarium, nu snackar vi alltså 30x30x30. Helt ofattbart i djurrättsperspektiv men ändå förväntat när det kommer till sättet som djuraffärer brukar behandla djur.
Det är kanske på gränsen för några få guppys som de hade i ett, och för trångt för några andra trötta svärdbärare de hade klämt ner i ett annat. Som tur var stod de flesta tomma, men det fick mig ändå att känna mig lite illa till mods eftersom jag hade en stark känsla av att det berodde på att deras förra invånare helt enkelt hade gett upp.
Ok.
Nu har ni fått bilden. De flesta av er som ser det här kanske bara suckar och går vidare med era liv. Ni kanske berättar om det för någon kompis som tycker om djur, eller ens det. Ni kanske bara noterar att det var ju kanske inte så kul för de där djuren och sedan tänker ni på vad ni ska äta för mat. Fisk kanske? Jag skulle kunna ha släppt det där, kanske klagat för min kille senare på kvällen.
MEEEN.
Sista 30x30 akvariet närmast kassan. Där, i ett hörn, är en stor guldfisk. Inte en sånndär sönderavlad slöjstjärt. En RIKTIG guldfisk. En sådan som man har i dammar, en sådan som blir ca 40 cm lång. Den ser ut som en abborre fast i guld och den här är stor, den är ca 10 cm, och det är det sorgligaste jag sett i en djuraffär faktiskt. De hade lika gärna kunna haft den i en skål.
Jag får stora ögon och pekar på den. M, kolla! Asså...KOLLA! Titta vad de har gjort! Titta på den stackars fisken!
Fisken får panik när mitt stora ansikte kikar in i det lilla akvariet, den vill gömma sig men har bara grus och en liten växt. Den försöker frenetiskt att simma in i ett hörn av akvariet och slår i glaset flera gånger. Jag måste be M att plocka upp min haka från golvet. Sedan säger jag bestämt:
Jag VILL HA den.
M skrattar lite och säger att ööh jahaa...vart ska du ha den? Och jag svarar att jag har ju faktiskt ett akvarium, och han kontrar med att där skulle jag ju ha mina afrikanska jättesniglar, och jag svarar att de får fortsätta bo i petboxen som de bor i nu för den här fisken måste räddas.
M tror nog inte att jag menar allvar. Jag frågar honom vad han skulle göra om jag köpte den och han verkar fortfarande inte riktigt tro på att jag menar allvar.
När det är vår tur vid kassan så betalar vi för leksaksmusen vi hittade och jag pekar på fisken och frågar - hur stor omsättning har ni på de där? Jag tänkte att om de går åt väldigt fort så skulle jag kunna leva med att den fick bo i det där lilla lilla akvariet bara en kort tid av sitt liv. Men jag kände att det ändå var ganska naivt och inte särskilt troligt.
Nää, vadå, vi har haft den där sedan i somras! Svarar snorkiga kassörskan.
WAAAH! *snap* - Okej, jag tar den.
M får skrattattack.
Jag betalar 200 spänn för vanskött fisk i påse.
Jag och M går hem för att slänga ut julgranen så att vi får plats med akvariumet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar