fel _ _ _ _ _ _ _

Jag kan inte röra mig. Det finns ingen måtta på hur ont i ryggen jag har. Jag har ALDRIG haft så här ont i ryggen. Jag kan inte böja mig ner utan att gnälla och ojja mig.
Det roliga(ja, lol.) är att killen min också har sånnadär återkommande ryggproblem. På precis samma ställe dessutom, vad jag har förstått.
Vi kanske inte borde skaffa barn. Våra barn kommer gå runt som vinkelhakar helatiden eftersom vi båda gör det halvtid.
Nah. Det är inte genetiskt. Jag tror faktiskt jag vet vad det är.

Jag tolkar det som att det är något med hans livsstil som jag har anammat och det har gjort att jag har fått ont i ryggen på samma ställe. Jag har helt enkelt ansträngt min rygg på ett liknande sätt nudå. Det är väl ett jämnlikt förhållande?

Men det är inte rätt! Jag är bara 20! Jag förtjänar inte att gå runt och ojja mig som en gammal tant! Jag känner mig LURAD! Once again så sviker min kropp mig. Kroppsatan. Skaru ha stryk??
...jag tror att problemet ligger i min relation till kroppen. Jag är så gammaldags och kör det där med fruktan = respekt. Alltså, man lär sig bättre om man blir straffad av sin överman så att man fattar vem som bestämmer. Kroppen ska veta sin plats.
Jag har nog fel metod kanske. På något sätt så känns det som att det är JAG som blir straffad nu.
Nä, så kan det ju inte vara. Jag måste hitta på något nytt slags straff så att jag slutar ha ont i ryggen. Till slut så ska jag vinna över kroppen! HA! What a day det kommer bli! Den kommer vara tillintetgjord och lyda min minsta vink och jag ska vara herren på täppan och den ska vara PERFEKT! Kropputopi.

ELLER så är jag snäll och föreslår stretching som förspel i framtiden. Då kommer vi bådatvå må mycket bättre sen.
Sjukt hett.
.........

Eller också så får vi skaffa varsin tv och jag får börja lösa korsord och han kan ta med sig jobbet hem och så kan vi bråka om vem som ska städa kattlådan osv. Jag och killen alltså, inte jag och kroppen. Kroppen får inte vara med och bestämma. Den ska vara tyst och lyda. Den ska vara GLAD att jag hedrar den med min närvaro. Den är bara ett SKAL utan mig. Den ska bete sig, annars drar jag. Jag menar allvar! Smutsiga kropp. Den är INGENTING utan mig.