"...ehe.."

Vi samlar ihop alla mina saker från när jag var liten. Eller alla, nä, det är inte så många. De flesta har försvunnit när jag har flyttat från ställe till ställe men det som är kvar kan fylla några lådor iallafall. Nu ska allt mitt samlas på en plats, dvs mitt egna hem. Där MIN egna familj bor.

Jag och killen plockar bland sakerna i en låda från när jag var riktigt liten. Det finns små fula ihopknåpade saker och onödiga prylar som jag en gång i tiden tyckte var ytterst nödvändiga. Killen plockar upp sak efter sak och säger "Men åååh så gulligt! Du har suttit och gjort den här!" och "Nää, vad fin! Vad är det tro?". Och jag mumlar förläget och säger "Släng bort den där.." och han säger "Nää, den ska vi spara tycker jag."

Och så hittar jag en liten påse med kläder och bland dem så finns det en grön keps. "Åh min keps som jag fick när jag började skolan!" säger jag och plockar fram den. Jag kommer ihåg hur alla ettorna fick en keps, det var olika färg för varje år och alla ettorna sprang runt som små färgprickar på skolgården.

Jag håller fram den mot killen och han och jag tittar på den.

Det står "Skolstart 97"

Rummet fylls av en intressant stämning.

 "...ehe.." säger killen och sneglar på mig.

Själv tänker jag tillbaka och ser de där gröna prickarna på skolgården, gungställningen där alla väntade på att en gunga skulle bli ledig, klätterställningen där jag ramlade ner och bröt armen och sparkcyklarna man kunde låna. Och han sitter bredvid mig med helt andra minnen. Inte om att vänta på sin tur att få gunga eller åka sparkcykel. För sånt håller man inte på med när man är 25.