Det är intressant hur man kan känna sig så ensam även fast man egentligen inte är det. Inte om man tänker realistiskt. Vilket jag inte gör när jag känner mig ensam.
Det känns som om det är mitt i natten, och det är det inte heller. Alla känns så långt borta. Lite som när jag vaknade mitt i natten och var så täppt i näsan att jag inte kunde andas genom den och fick panik. För tänk om något skulle hända med min mun så att den inte gick att öppna, då skulle jag ju kvävas. Och ingen skulle märka något. Det finns många sätt att dö på men att kvävas är nog ett av de sätten som ligger absolut längst ner på listan ifall jag får önska. Det får gärna göra ont, men andas vill jag kunna göra hela vägen.
Man ska ju inte klaga.
Det finns alltid en massa saker att inte klaga på. Och det finns alltid någon som har det värre. När man vill jämföra, men det skulle man ju inte. Och så gör man det, för alla uppmuntrar ändå till det.
Och nu om man jämför, den här hösten med förra hösten, så är den här lägenheten lika tom. Jag sitter här och är lika ensam, inte i teorin men i praktiken kanske man skulle kunna säga. Om man ser mig som jag sitter precis just nu så är jag precis lika ensam. En massa relationer har knutits ihop och klippts isär, spelplanen har bytts ut ett par gånger, jag har lärt mig så mycket, men det är samma skal som sitter här. Bara jag. Jag kan gå ut på gatan nu och gå en lång promenad. Ja, jag kan stanna ute hela natten och ingen kommer att veta någonting. Jag kan vara borta till långt in på nästa dag och ingen skulle veta om det. Det finns ingen som känner när man försvinner, för känslan kommer när man får höra det. Det finns inget hugg i det undermedvetna eller någon mystisk koppling eller kontakt som bryts. Allt fortsätter som vanligt. Det är ingen som märker när man släcker en lampa om det är ljust ute.
"Har du någon mamma eller pappa som vi kan ringa?"
"Måste ni det?"
"Nej..eftersom du är myndig så är vi inte skyldiga att göra det. Det är ditt beslut."
"Okej. Gör inte det."
"Har du någon annan anhörig som du vill att vi ska ringa, någon som står dig nära som kan komma och stötta dig?"
"Nej."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar