En idé och en present

Jag donerar alla inre organ förutom hjärtat. Än så länge. Eftersom jag låter killen bestämma ifall jag ska donera det eller inte. Det blir lite som om det är han som äger det, eftersom han får bestämma. Egentligen så är det ingen stor grej, men bara tanken att få äga det är lite rolig. Jag tror att det var därför han höll lite på det också och inte kunde bestämma sig. Det är klart att jag ska donera det, tycker jag, men jag tänker göra precis som han önskar i frågan. Jag tror att han vill hålla i det lite, så fort han bestämmer att jag kan donera det så är det ju inte hans längre. Det är en ganska liten grej i praktiken som sagt, men det är så nära man kan komma att äga det på riktigt och det är ju ganska stort, om man vill se på det på det sättet. Iallafall ganska romantiskt.