Jag är en asätare.

En av bloggarna jag följer har jag något av en hatkärlek till. Jag vill läsa den för att jag i grund och botten är en sånndär vidrig asätare. Och jag hatar den för att tjejen som skriver den inte förstår hur hopplös hon är. När jag letar efter ord så hittar jag "patetisk" framför allt, men det ordet som passar bäst måste ändå vara "tragisk".

Det är tragiskt helt enkelt, hon är en sånndär tragisk människa.

---  Blääärk, jag hatar det! Ge mig MER!! 

Varför är vi sådana blodsugare? Och då kanske ni säger; vi? vaddå "vi"? Jag skulle ALDRIG gotta mig i någon annans missöde. Skvaller är INGET för mig. 

Men nä, jag tänker härmed erkänna att jag är en asätare, precis som de flesta utav er. Och jag undrar hur många av er som inte spetsar öronen när ni hör någon skvallra på tunnelbanan.