Nu är det höst igen.

Jag är 20 år nu och det är höst utanför fönstret igen. Jag har två tända ljus här inne. Det doftar höst i luften också. Det är så vackert på något sätt. Varje höst har jag drömmar om framtiden, men den här hösten är jag trygg och kan fånga drömmarna när de liksom faller från himlen som höstlöv i färger som är mina. Jag behöver inte jaga dem eller klättra i kala träd. Faktiskt inte den här gången. Och faktiskt så tänker jag aldrig mer göra det.

Jag är 20 år och jag har hittat han som ska vara far till mina barn. Ja, det är helt säkert! Men jag är inte en sådan som inte vet vad jag vill. Jag är inte heller en sådan som kommer att ändra mig. Så de som vill generalisera kan gå och dra något gammalt över sig, så som sig bör. För jag tänker inte släppa honom.
Han ligger och sover i sin lägenhet nu, för han stiger upp så tidigt för att gå till sitt jobb. Han ringer mig innan han går och lägger sig för att tala om att han älskar mig och att han önskar att jag var där. Han saknar mig om dagarna och vill att jag ska flytta in hos honom. Helst med en gång.

Jag önskar att jag hade kunnat vara hos dig då, så som du är med mig nu. Jag är så glad att du hittade mig tillslut.