Jag har en sånndär, vahettere, kille dårå. Inte en sån som ni har dårå, den här är speciell. En sån som stannar hos en i vått och tort. Tillochmed när det blir sådär riktigt vått, så att hans tröja blir alldeles blöt och han måste hålla fast så att man inte sjunker genom golvet och fastnar i det svarta, kalla hålet. En sånndär som hämtar näsdukar och stryker en över håret när man bara fortsätter att blöta ner hans tröja och tycker att man är fin även fast ögonen blir sådär röda och svullna och snoret och tårarna bara rinner. Och som säger att han har känt precis samma men att det är över nu, han vet, så jag behöver inte oroa mig, det kommer att bli bättre. Det vet han. och jag vet att han vet. Han säger att jag ska fortsätta för att jag behöver det och jag blöter ner hans tröja lite till samtidigt som han håller mig hårt och kysser mig på håret och sedan är det över.
Och han finns fortfarande kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar