Det pendlar idag. Liksom förtjänar och förtjänar inte. Jag hade ett telefonsamtal som varade i nästan en timme. Jag tror att jag ska klara mig och att det bara rinner av mig, men det äter upp mig inifrån och när jag lägger på så ser jag att något saknas, jag blev påverkad den här gången också. Och jag som trodde att jag kunde komma undan den här gången. Det tror jag alltid.
Ingenting. Ingenting fick jag utav det. Och det var precis vad jag visste, om jag hade tänkt efter.
Sedan undrade jag vad jag skulle göra, jovistja, jag kan ju läsa klart killens blogg! Vilket underbart beslut. Liksom det jag tog innan, det som hade med samtalet att göra.
Nej, jag stoppar här helt enkelt. och tar det lugnt, inga fler beslut förens killen kommer hem.
Jag förtjänar. Jag förtjänar inte. Jag förtjänar. Jag förtjänar inte.
Så ser det ut i huvudet.
Det finns så mycket jag vill berätta, och jag önskar att jag hade spelat in allt. Varför händer alltid det här när jag är ensam? Jag vill bara sucka när jag ska försöka formulera allt jag hört en gång till. Och varför försöker jag ens sträcka mig åt det hållet? Ja det kan man allt undra. Är det inte meningen att man ska vilja upprepa saker som ger en bra erfarenheter?
Det är den värsta delen på året just nu. Den absolut värsta delen. Och det är inte ens i mitten eller i slutet, det är precis i början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar