Jag känner mig svimmfärdig. På riktigt. Munskydd är nog en bra idé, det är inte bara något man har för att se tuff ut uppenbarligen. Men jag har pimpat killens balkong lite. Och hissen. Själv ligger han och sover på soffan, och jag ska nog gå och göra honom sällskap. Nä. Nu vaknade han. Jag skulle ju väcka han med pussar... Men jag antar att han vaknade av mitt högljudda bloggande.
Jag har ont i huvudet och mina lungor är nog alldeles fyllda av svart färg.
-"Lungorna är alldeles svarta." Säger han som utför obduktionen. "Jasså, hon var rökare?" Frågar detektiven dårå. "Näe" Svarar patologen(de heter ju så, de som obducerar, sådeså).
"Det är sprayfärg." Och en tystnad uppstår. Sedan bryts tystnaden av att patologen skriver i sit anteckningsblock; "Dödsorsak: Total awesomeness." Och detektiven kikar över hans axel och nickar i beundran. Sedan går de i respektfull tystnad ut ur salen och in på den lokala krogen och festar loss till min ära.
Killen somnade om. Han är sådär söt och skäggig och jag ska pussa lite på hans kinder och haka och sen på munnen och sedan ska han vakna och titta på mig med sina gråa ögon sådär som han brukar göra och säga att han älskar mig och jag är bara hans och att han är bara min. Och jag ska säga att det har han alldeles rätt i. Sedan ska jag visa honom vad jag har gjort på hans balkong och efter det ska vi laga pasta med egen pesto.
Och ikväll ska vi ut och måla hela världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar