Jag undrar vad som kommer att hända. "det kommer gå över" "det kommer ordna sig". Jag sitter ju fast i en loop. Jag vet inte om jag håller med, och det är just det som får mig att fortsätta. Tror jag. Eller så är det att jag inte vet. Eller att jag tror att jag är hjälplös. jag TROR alltså. Inte vet. För jag vet att jag inte är det. Men vad jag tror är en annan sak. Jag ska fråga mig själv igen vad jag tycker om mig själv, men jag brukar alltid säga att jag är sjuk i huvudet och det håller jag inte med om. Jag vill alltid skylla på det så att jag slipper göra något åt det, men när jag försöker hjälpa mig att komma till insikt så förstör jag alltid för migsjälv.
Det kanske är bäst att man inte tjatar. Jag är så bra på att tjata. Jag vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha. Säger man inget så skapar man utrymme för de som måste höra tjatet. Tystnad är en lyx. Kanske man tillslut får svar när man slutar tjata. Kanske man skrämmer svaren om man jagar dem. Eller också så blir det bara tyst. Lyx är så stelt.
Måstemåstemåstemåste packa ihop kläder. Saker jag har planerat att göra har jag inte gjort och nu får de följa med tillbaka igen. Andra saker kommer inte få följa med för att jag inte har gjort dem alls. Ändå har jag gjort en massa saker, men jag kommer inte ihåg dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar