Korten på killen

I garderoben, i en väska, ligger det gamla foton på killen. Från när han var liten och när han var ungefär lika gammal som mig.
Det var så länge sen, tänk att jag är lika gammal nu som han var då. Vad lång tid det är tills jag blir lika gammal som honom.
Vad orättvist att jag inte fick vara med honom när han var lika gammal som mig. Han får ju vara med mig nu.
Hur kan man kompensera det? Det går ju inte att kompensera.

Det finns några fina kort som är fyrkantiga, som kommer från en sånndär kamera som gör fyrkantiga bilder. Dom är jättefina och är på killen. Och han är gullig och fin och liten, nånting med 20 iallafall.
Och så är han med en annan tjej. Men det gör inte så mycket, för det går inte att göra någonting åt. Dessutom är jag snyggare än hon. Iallafall när jag inte är tjock. För jag är gravidtjock. Inte så fint.
Men killen säger helatiden att jag är fin. Han tycker gravidtjock är fint tydligen. Men det kanske ska vara så.
Förresten är jag visst finare än henne när jag är tjock, och snällare också.

När killen var liten var han spinkig.
Jag tycker om dom spinkiga killarna.
Jag tycker dom biffiga killarna är fjantar.

Dom biffiga killarna blir gubbiga och får ölmage när dom blir 40, men min kille är fortfarande fin.
Undra om jag är fin när jag ska fylla 40?